perjantai 20. helmikuuta 2009

Vad man inte gör för att slippa skriva skolarbeten...

Alltså bloggar man... :D

Jag ser framemot en ledig helg, flickorna far till sin pappa ikväll och jag skall se på filmer och göra skolarbeten för att jag måste men framförallt så skall jag sova, sova, sova.
Trots att min hosta ännu sitter segt så ska jag absolut tagga lite motion med, dra ut med stavarna till Impivaara och simma åtminstone en dag. Yoga och bicbox ska jag även fixa mig på, så att min en veckas latande i sjukbädden inte kommer tillbaks som onödiga kilon, det är en lång väg kvar till mål.
Ja, jag skall även svara på hur jag avverkat 9,5kg på 7 veckor. Vilket kan bli svårt för det är en lååååång historia.

Jag har diagnostiserad BED, en ätstörning som orsakar övervikt, efter intensiv terapi och en julklapp av mina föräldrar beslöt jag att försöka åtgärda problemet, julklappen var en Wii Fit.
Så jag måste tänka genom mina rutiner, vad gör jag åt skogen och vad är det svåraste med mina otaliga bantningsförsök. Jo, jag tröttnar på att äta sallad och gå hungrig, köper choklad och så sitter vi där sen igen. Nu dammade jag av kläder som inte gått på mig på en evighet i olika storleksklasser varav minsta är storlek 38. Läste in mig på ämnet på internet, vad vissa gör och andra gör. Sen genomled jag två hela dagar med nutrilett soppor (smaken är vidrig, så jag rekommenderar dem inte). Men jag fastnade för GI dieten. Jag har basically enbart eliminerat potatis, pasta, ris, spannmål, sötsaker och majs från min diet och äter nötter, kött, fisk, ostar, feta yoghurtar & filer och 1 kg grönsaker varje dag. På så vis blir jag inte hungrig direkt, mitt kalori intag har minskat drastiskt och det har inte ens varit svårt. I butiken tittar jag på godis och glass men egentligen vill jag inte ens ha dem så tillsvidare har dom blivit i hyllan. Jag har till och med godis kvar hemma från Nathalies 2 års kalas.
Motionen som egentligen var den biten som jag trodde skulle vara svårast har också varit lättfixad. Jag började med Wii Fit spelet o jisses sån dålig kondis jag hade, sen började jag på mina lediga dagar traska med stavar till simhallen som är ca 3km från mitt alltså en 6km promenad alltsomallt. I simhallen simmar jag 1-2km. När flickorna sover så gör jag muskelövningar och stepövningar på Wii:n. På skolans gym ränner jag på crosstrainern och gör muskelövningar, och på ett annat gym så går jag på timmar. Hemma dansar vi med flickorna, vilket är apkul enligt dem. Istället för hissen tar jag trapporna, istället för bussen så går jag.

Att 10kg runnit av mig är något jag är ganska stolt över, visserligen har jag kilon kvar att göra mig av med, varför jag beslöt mig för att nu greja det här vet jag inte och varför jag lyckas vet jag inte heller, men jag tar ingen stress, sakta men säkert och det är ju roligt också.

När vi flyttar skall jag ta medlemskap på ett närliggande gym som har barnvakt där, dyrt ställe men det blir värt det, först trodde jag att jag sku vara som en elefant i glashus men relativt fort stiger kondisen när den varit så kass från förut.

Så förhoppningsvis ser jag framemot en smalare sommar, visserligen har hjärnan inte hunnit med ännu så jag tror inte riktigt mina egna ögon, visserligen har jeansen blivit lösare och ansiktet lite smalare så jag tänker fortsätta och se vart vägen bär. Nästa projekt stundar under vårens gång, ge upp mitt nikotinförbruk och bli en sund och hälsosam person.

Melinda har dock varit lite rädd för det att mamma ska krympa eller bli mindre för när hon undrade varför jag inte åt pasta så berättade jag att mamma skall bli lite mindre varav Melinda började gråta o sa: Men mamma om du blir liten igen så kan du int vara vår mamma och jag vill att du ska vara Melindas och Nathalies mamma.

Sådärja, de va den historien... jag taggar vidare för word dokumentet i nedre balken skrattar hotfullt åt mig... -Hjälp-

4 kommenttia:

FruStolpe kirjoitti...

Helt otroligt! verkligen jätte duktigt jobbat av dig. Vi har också wii fit, hade inte kunnat tro att den är bra att ha påriktigt. ;) Nu gäller det bara att hitta motivationen....hmmm...kanske snart nån dag. :)
Men faktiskt, du kan vara jätte stolt över dig själv Malin!!! :)

Anonyymi kirjoitti...

Hej!

Jag hittade din blogg av en slump, jag har själv inga barn, men din blogg fångade ändå mitt intresse...
Har nu läst igenom bloggen från början till slut under den senaste 1,5 timmen och måste säga att ditt sätt att skriva är helt otroligt, jag lever mej in i texten och det känns som om jag själv upplever det du skriver, och ibland får jag tårar i ögonen för ditt sätt att skriva!
Tack för en väldigt fin blogg! :)

Anonyymi kirjoitti...

Alltså guuud ja diggar min favorit melinda!hion e bäst!

Anonyymi kirjoitti...

Du e verkligen duktig Malin!Lyfter på hatten för dej som orkar med allt och nu jobbar hårt för att bli mindre o sundare!Men du har säkert märkt vilken bra effekt det har!visst får man bra fiilis o du ska verkligen vara stolt över dej själv!Kämpa på!!!
H.Sara