Vem kan dö?

En händelse som började ockupera min tanke på fredagen har skett, en kille, ett år äldre än jag, som studerar i samma skola som jag på en annan linje, i en annan stad försvann den 9 september.
Idag hittades han död i havet i Vasa.
Så varför bryr jag mig? Människor dör hela tiden.
Jag visste vem han var, kände är att överdriva, han var i min skolas styrelse, jag spenderade en helg i sällskap med honom och flere andra på en tutorutbildning i maj, så jag har pratat med honom.
Ändå var det något som jag tyckte om i honom, troligen hans roliga presentation om hur det är att vara utbytesstuderande, hans engelska var superb och det var något sympatiskt sprudlande över honom, en kille med glimten i ögat helt enkelt.

Idag fick vi alltså sorgebud via e-post, flaggan hissades i halvstång och jag stannade upp för att tänka, livet är kort, ibland tas det ifrån en allt för fort, man måste ta vara på var dag, se till att man kommer ihåg att älska och förlåta för det är något vi alla vill överallt i världen förstod jag på en mångkulturalistisk sammankomst, fred och kärlek för oss vidare.

Mina tankar går ut till familjen som förlorat en av sina, mina tankar går ut till alla dem som kände den avlidne bättre.
Ikväll tände jag ett ljus, för enligt en tradition i nån kultur, minns inte vilken så behöver själen ljus för att hitta vägen fram, trots att jag inte är religiös av mig så tycker jag tanken är fin.

Vem kan dö?
Bara sluta att finnas till
Om man lämnat ett spår
i någons liv.
-Nordman