maanantai 29. kesäkuuta 2009

That was then... this is now

Idag började jag tänka på livet och hur det ändrar. Personlighetsmässigt alltså.
Förut var jag en helt annorlunda människa, nertrampad och sjuk. Jag såg inte skogen för träden och trodde att jag kunde rädda ett dött förhållande genom att underkasta mig själv, så var bevisligen inte fallet.

Men idag kan jag vara tacksam över min upplevelse med mitt ex.
Jag lärde mig något värdefullt om mig själv, främst det att jag klarar av ganska mycket motgångar fastän jag knakade i fogarna så överlevde jag det mörkaste året i mitt liv och städade bort gammalt skrot på samma gång, jag lärde mig leva för mig själv, så att jag mår bra.

Men det kom något annat istället, rädsla för nya förluster och rädsla för att släppa någon nära, nån som kan förstöra mitt lilla imperium jag byggt upp runt mig var jag är diktator och gör saker på MITT sätt.

Så nu är jag i ett förhållande, vilket är en positiv grej, jag tycker väldigt mycket om personen jag sällskapar med men är inte riktigt bekväm med att öppna mitt hjärta för senast jag gjorde det blev jag knivhuggen, torterad, förstörd och förkrossad, en upplevelse jag inte behöver uppleva på nytt. Visserligen är personen en annan den här gången, vår dynamik är annorlunda och att gå på tårna är inte okej hela tiden, men min fråga är, kan man någonsin älska som om man aldrig varit sårad? Kan ens hjärta någonsin överleva den misshandel mitt hjärta fått, repa sig så mycket så att man kan ge det åt någon annan för att be handled with care?
Jag är långt ifrån de tre skräckinjagande orden då allting blir hundra gånger allvarligare än nu, för övrigt kan jag säga att så är han med, detta vet jag tack vare öppen dialog.
Men ändå, kan man hela tiden vara på sina tår men ändå satsa på något man vill få och fungera?

Jag vill inte bli underskattad, kvävd, förstörd eller förnedrad igen... allting kommer med en risk.

För övrigt så är det underbart varmt i Finland, det intresserar nästan att vara på jobbet istället för på beachen men what gives... ha knappt hunnit sätta min fot på gymmet..

From damaged goods to a new improved person :)

tiistai 23. kesäkuuta 2009

Måst man vara rädd för att allting rasar?

Jag är en obotlig pessimist och cyniker därför måste jag nu säga att jag lever med en liten skräck hela tiden att allting skall kollapsa för att jag tror att i varje människas liv finns en del grundsaker som gör livet bra nämligen:

Familj; jag har två vackra döttrar som jag älskar och avgudar, samt en syster, en mamma och en pappa som finns där för mig då det behövs (plus i marginalen)

Boende; jag bor i en underbar lägenhet på ett underbart ställe, det enda minuset är att duschskåpet ännu också är i vardagsrummet och jag inte ännu heller släpat mig till Ikea för möbler. (men ett plus ändå)

Kärlek; jag har en man i mitt liv som jag bryr mig om och som bryr sig om mig, vi planerar framåt. (plus i marginalen igen)

Pengar; Jag har anställning hela sommaren fastän lönen är skit, men jag har även anställning ända tills årsskiftet med en mycket bättre lön som möjliggör en hel del för mig ekonomiskt sett. (Plus igen)

Hälsa; jag har gått ner massvis i vikt, fastän motivationen är på minussidan att gå ner mer så är jag frisk. (plus igen)

Alltså är alla dessa detaljer på plus nu, så pessimisten och cynikern i mig undrar vad som rasar först? Fast den lilla optimisten undrar om något måste rasa och varför jag inte njuter av situationen som den är nu då det känns som om det är medvind i nerförsbacke. Vidare undrar jag om det finns en kvot för hur mycket skit man skall vada i under en livsstid och om jag fått min beskärda del redan?

Ja, jag har jobb, jobb, jobb, mina flickor var här nyligen, dom bor hos sin pappa i sommar vilket är ganska jees. Imorgon skall jag på tjejkväll med goda vänner och på onsdag är det snobberier för hela slanten med min favorit snobb...

Life´s good! Ha en bra sommar!

lauantai 23. toukokuuta 2009

You are what you eat

Dags att riva sig i kragen igen, blev lite lat i något skede och suget efter rågbrödet blev så stort att jag gav efter.. Men de senaste 4 kilona har nog farit så trögt att jag måste återgå till lchf för jag har inte tålamod till nån superlångsam "Ät allting med måtta diet". Så igår tänkte jag fine, vi skippar kolisarna meeen, gårdagen blev annars lite vrickad och jag var ganska sjuk, har ännu heller inte riktigt återhämtat mig ordentligt så får se hur mycket man överlag får i sig.

Av nån jädrans orsak kändes det som om hjärtat skulle ha haft race igår så jag beslöt mig för att sova med min pulsklocka. först gjorde jag ett fitness test med den (vilket var tämligen lätt klockan 1 på natten eftersom det innebar att ligga stilla) Resultatet var good :D
Men jag misstänker att det inte är good enough att ragga upp ♥snobben♥ (som förövrigt är mitt smeknamn åt min pojkvän) på en länk runt iddan eftersom jag troligen skulle dö, fast jag är fast besluten att till slutet av sommaren så skaa vi springa runt iddan tillsammans alltså måste jag träna som en dåre nu.

Body pumpen har börjat ge resultat, man börjar urskilja muskler under allt fett och mina bröstmuskler från min kortlivade simkarriär är där igen, inget jag saknade för jag har helt fel kroppstyp och således är dom enorma.

Men efter en natt med pulsräknare kan jag konstatera att jag förbrände 238 kalorier genom att bara sova i 7 timmar medans jag på ett body pump pass förbränner 400+ i genomsnitt.

På ett spinningpass kan man i bästa fall komma upp till 700+ alltså skall man inte räkna med sovandes mirakulösa förbränning.

Så, vi taggar vidare med första etappmålet att springa runt iddan med snobben, måst dock övertyga honom om saken först :p

Nu gott folk, bikini säsongen är här, jag utmanar er att trots sommaren leva ett hälsosamt sunt motionsfyllt liv... ;)
För övrigt så mår flickorna bra och jag mår psykiskt suveränt, dock de fysiska välbefinnande kan diskuteras eftersom jag är sjuk :( Mitt liv tog en snabb vändning då jag träffade en man som hädanefter kommer kännas som snobben i min blogg.
Det är ljuvligt att vara kär ♥♥

maanantai 18. toukokuuta 2009

Kuinkas sitten kävikään...?


Hiljainen kausi selvästikin menossa kun ei jaksa/viitsi innostua bloggaamisesta ja kun mukomas ei ole edes mitään kerrottavaa... No nyt kurkistelen kaapista ulos 20kg kevyempänä ja kerron että itse kyynisyys murtui kun kuvioihin astui fiksu ja filmaattinen mieshenkilö. Emme ole kauan yhdessä tallanneet mutta tuntuu mielettömän upealta olla hänen kanssaan ja höpötellä kaikkea maan ja taivaan välillä ja ei ne suudelmatkaan liiemmin häiritse :p


Joten vaaleanpunaisessa pöhnässä ollaan ja kesä tulossa, parin viikon päästä apina ja prinsessa muuttavat isänsä luo kesän yli ja tämä äiti ihminen kirmaa kesälaitumelle ihastuksena kanssa...


Joten kesäkuuta odotellessa ♥


Muksaa kesää kaikille jotka tänne blogiini joskus harhautuu!!!

perjantai 10. huhtikuuta 2009

show off








Tähän ollaan nyt tultu ja matka jatkunee... :D

Här är nu lite bildbevis på vägen hittills, o jag taggar vidare...

picture 1: This is where I started at

picture 2&3: -10kg
picture 4 & 5: -15kg and those bloody first goal pants fit, mind the bulging tummy I just ate :S and the trousers might be a little tight still :p

1
2&345

lauantai 4. huhtikuuta 2009

And the dream lives on...

Long time no write... De ha varit busy, busy times på sistone...
Men nu tänkte jag uppdatera mig...

Men först skall jag ropa "Hurraa" för -15kg är faktum sen nyår :D

I min kalender står det på 1.1.2009, "Time for empowerment", empowerment är annars också en tes jag är övertygad om, men jag arbetar för det.

Men till stor hjälp är naturligtvis, mitt gym var man kan tagga 100 pass i veckan om man vill, men jag vill inte så jag taggar 1 pass/dag... Däribland body pump som är min kärlek eller gymstick som är svinkul det med...

Vidare är vårt nya hem färdigt och flytten sker snart, dvs jag borde packa, men vem orkar seriöst?

keskiviikko 18. maaliskuuta 2009

oisko jo kerrottavaa...

Hellou,

Long time no write...

yksi syy voisi olla että elämäni on suhteellisen tylsää ja kulkee normaalisti eteenpäin ilman sen kummempia töyssyjä... mutta kerrotaanpa jotain.

Olen ollut viikon etelä-Lapissa tarkalleen ottaen Rovaniemellä, siellä ei edes ollut kylmä mutta matkan varrella käytiin Kemin lumilinnassa joka oli minulle pienimuotoinen pettymys, siellä oli kylmää...
Draamalta ei selvitty kun minä "hurjapää" eksyin metsään kun tarposin lumikengillä siellä, onneksi löysin tieni ulos koska en istu metsässä kirjoittamassa tätä.

Kiloja on muuten menetetty vajaa 14, eli ihan kivasti menee, tosin ruisleipää teki niin hirveesti mieli että sorruin ja rangaistukseksi sain kovan vatsasäryn, joten tuskin huominen punnituspäivä tuo kesää vielä, tai ehtiihän sitä vielä reenata kovalla vauhdilla tänään, jos jaksaa.

Tytötkin on valloittavan ihania, Nathalie on vaan saanut uuden yöllisen harrastuksen jota ilman oltaisiin pärjätty erinomaisesti. Heräsin klo 3 yöllä pari yötä sitten Nathalieen kiljuntaan, hänen sänky oli tyhjä ja hän seisoi keittiössä huutaen purukumin perään, kun nostin hänet syliin hän nukkus, joten sain ensimmäisen kerran tavata unissakävelijän, ja se oli oma tyttäreni.

Huomenna meen työhaastatteluun ja toivottavasti saisin työhaastattelupyyntöjä lisää koska kesä on haaveiluasteikolla upean upea. Saan viettää sinkkukesää sielujen kyllyydestä koska eksä ja mä vaihdetaan rooleja kesäksi ja tytöt asuu väliaikaisesti hänen kanssa, aion treenata ja käydä jokilaivalla ja tehdä kaikenlaista mielekästä...

Melindakin on oppinut uuden taidon, hän osaa sanoa ärrän, joka tulee esille sillä tavalla että hän korrostaa kaikkien sanojen ärriä ja välillä hän murrisee :D

Melindalla näyttäisi myös olevan jonkinverran matikkapäätä koska simppelit laskut onnistuu helposti ja kun kehuin ja sanoin että minä en ole mikä matikkanero niin Melinda sanoi:
- Ei se mitään äiti, mä voin opettaa sinua...

Juu en mä niiin huono kuitenkaan ole... :lol: