Limbo/Gotta get away/Bitch/I´m not moving

I´m stuck in this weird limbo. Not really sure if I care enough to get off. It feels as if everything is meaningless. I honestly do not care.

So I´m sorry I´ll never be nobodys wife cause I´m a bitch and that is my right.
We gotta go around again so lets hold on.
Gotta get away, gotta get away, cause I´ve become so numb.

Cause if one day you wake up and find that you´re missing me... I´m not moving...

So let´s just finish this limbo, no more games. I´m not capable of care enough to see this through. I stopped playing with fire when it started to burn.

And it burns burns burns like a ring of fire.

I don´t believe in love... it never did a thing for me. Can´t you see that?!

I´m sitting here, waiting for the light to embrace me. The tormented souls are the last to go, so I´ve heard, so I´ll be here forever. I might fuck you up too.

Stear clear. Leave me in peace.

Pictures of me and you, fading like flowers in the corner of the street whatsbeen and neverwill.

Ignore it, my thoughts are floating on a one way street to hell.


Can you pick out the songs?

Flash/Erase

Flash/smile, Flash/giggles, Flash/kissing in the woods, waking up, smiling, you´re there, hitting you to make you stop snoring, you holding me when I´m scared, you holding my hand, think about you, the rings, the ukulele, the restaurants, here without you, don´t stop, the movies, the laughs, the fights, the pain, the hurt, the red fleece, you separating the yellow ones from the rest, you comforting me when I felt sick, you loving me, us on that mountain, us three, us four, at carnival, taking walks, swinging, making food, in the candlelight, dancing, our song, fuck you, ticklish, shopping, moving, so helpless, elvis, smoking, giving away the cigarettes, sitting at the military café, watching you being a boss, loving you, afro, seeing the shine around you, our daughters, you supporting me through birth, all our stuff divided into two piles, less paperwork when we get married, making love in the morning, looking into your eyes knowing I´m home.

Erase it.

It´s not like I´m sorry, I was waiting on a different story, this time I´m mistaken for handing you a heart worth breaking.

Erase it.

Hi, My name is Malin, who are you?

Torn or confessions of a horrible mother

So as it looks I´ve started writing in english, it´s easier, almost everyone gets english so this is it.

I´m a horrible mother oh well not really I don´t hit my kids or send them to bed hungry and dirty and I say I love them and mean it aswell.
But everytime when they´re gone for a few days I start imagining life without them, yeah I know too late for abortions and such nowdays but I don´t mean gone forever but maybe they could like live with their dad. But in cold hard cash that would be a huge economic loss for me and that´s why I´m not shipping them over. And cause I kinda want to be there for all the great things in their life like school, kindergarten etc. I´d just like my spare time off and no early mornings and no buying shoes and such for them. So I´m torn.

I love my girls, they bring me joy and laughter and I cherish them but still. I´m single but still I´m confined to my apartment not even able to go and buy groceries without dragging them alone. Going to the gym after 19 pm would be ludacris since they´re both slow and gets really screamy when they´re tired. And not to mention mornings. Saturday is off day and I have to drag my tired bones up at 8 o´clock in the morning because someone else is hungry I mean c´mon.
So it would be easy being a weekend mum , seeing them when it fits me, but as I said I would lose childsupport and instead have to pay child support which I can´t afford so...

But it takes some injustment everytime when they come home and everytime they go...
Maybe I should discuss this with my ex again and the girls could go live with him this summer again, that would be great.

I know this sounds immature but I am not, I just long for peace and quiet and relief from my responsability some times. It feels a bit unfair that I have to carry the motherload of responsabilities and my ex doesn´t have to do anything else than pay child support..

But I love my children, they are the world to me... and this feeling of being torn occurs sometimes and then it´s gone again when I have my kids in my arms again... missing people is something I´m not capable of...

So let´s all wait for the collapsing of Mylly Bridge,,, some drama in our lives, I´m getting bored...

Whatever may come, I will have it

Long time no write.
I´ve been busy or honestly I´ve been lazy.
I am writing my (insert ugly words) thesis for school and it goes well, not so well. I´m getting to be an expert in avoiding it, maybe I could write my thesis about that.

Well I recently got rehired again which is amazing and I am happy happy happy about it.
I´m planning to fix up the balcony and go on a trip, maybe even alone.

The girls are doing well, and I picked up my lost enthusiasm for the gym and for dieting. And realized I suck at doing stuff I consider to be boring.

So... since my last post:

Trips: Copenhagen, expensive country and freezing cold, defintely going back.

Clothes: Took Melinda shopping she´s a shopaholic in the making, took myself shopping and my credit cards are screaming for mercy for maybe 5 years to come.

Home: I discovered while being in Copenhagen that I have a design home since I love marimekko and iittala.

Loves: blaah.

Babynews: Still the chocker with me becoming a bigsister and honestly I rather not think about it.

Exes: Well the only person I consider as an ex is my daughters father and we´re acctually doing really well, so well we managed to take ourselves and our daughters to the Moominworld where we got our feet wet and froze our ass off. He´s not a bad person really, I think.

Must haves: Prada sunglasses I fell in love with them, not with the prizetag though... Iittala Aalto tourqoise wase, a gorgeous summer balcony where I can sip on margaritas and watch the sun set over the aura river...

Waiting for: Summer, my thesis to be finished as if by a miracle, paychecks, all the gorgeous summerclothes, shoes, accessories and icecream.

Need to: Literally work my ass off at the gym, save money (as if)...

Want to: Fall in love.

So this year: I want to travel, wear a bikini with no shame, shop til I drop without guilt. Meet the person of my dreams and be a happy puppy.

I am so utterly bored...

Baby news

I have to admit I´m not especially a fan of children other than my own of course, other peoples kids are the ones screaming on public transportation or throwing themselves on the floor on shops, they´re also the one you can´t shout, shut up too. My own girls of course are angels or maybe I´d just like to believe that.

I don´t particulary want more kids of my own, might be I´m a bit afraid of being a single mum again. But anyway.

I´ve recently felt fine, nothing special going on to be sad or particulary happy about but after all shit I´ve gone through it felt nice to have a mellow period. BUT

Bomb one. The X:s girlfriend is moving in with him. *dislike*

Bomb two which is way way heavier than the first: My dad who´s 58 is expecting a baby with his girlfriend 39. I am devastated since my dad´s so old.

So this time the babynew made me upset, sad, angry, sorry, and chocked.

Now I have kinda eliminated all men in my life since my dad and I aren´t speaking after a huge fight. My X is well an X. And that´s it.

So now I´m waiting for bomb number three....

uutta.... nytt...

Olen tässä asunut jo kohta 6kk ja kämppä on ollut aika mullin mallin, ei oo ollu rahaa eikä mielenkiintoa tehdä mitään asialle... eilen mentiin sitt ikeaan isäni kanssa ja tänään sain tyttöjen huoneen sille mallille että oon todella tyytyväinen, ainut on että verhot puuttuu ja lamppukin pitäis vaihtaa kattoon... Keittiönkin sain sinnepäin ruotuun tänään, huomenna töiden jälkeen jatkan hommia ja toivottavasti pian sais kuviakin esitellä...
Mutta kaipaako joku pinnasänkyä tai syöttötuolia niin mulla olis myynnissä, halvalla lähtis kunhan lähtee,,,

Ja nu har jag bott här snart 6 månader o lägenheten har varit ganska kaotisk, har avrken haft pengar eller intresse att göra någo åt den... men igår for vi med min pappa till ikea o idag har jag fått flickornas rum i de skick att ja e supernöjd, ännu fattas lamporna o gardinerna, kanhända man måst fara till ikea på nytt efter nästa lönedag... Förhoppningsvis kan man snart visa upp bilder från hemmet...
Men behöver nån en spjälsäng o matstol så ja har till salu, de far billigt, bara de far...

-update of some kind-

Once upon a time there was a mum that broke. Mister X has been away for 3 weeks and me and the girls lived in this threesome for six weeks in a row. I am at the moment so tired since I´ve been having long and stressful days at work and then the girls, I haven´t had time for the gym or myself, my apartment looks like shit and I want to be alone and take it easy in my own peace, is that too much to ask.

The X is coming home on sunday and I am going to send the girls to him and I wont take no for an answer even though I know we´re up for a fight once again.

If I only could erase the past...

I´m getting married... To myself!!

So after my last writing on my blog I started thinking about myself and my journey that hasn´t been easy. I acctually thought that I haven´t taken enough credit for myself or maybe I´ve let myself down or perhaps beaten myself up a bit too much. So who´s up for a party? I am!

After watching sex and the city I got an idea, I want to throw a party for me, celebrating me, myself and I... I know it sounds selfish but in a way it´s not. I am not so for marriage in fact I don´t really get why people get married cause well I lost faith. But I have faith in many other things and in the front is the fact that I have faith in myself.

Therefor I´ve decided to marry myself and throw myself a huge party. I want to celebrate the new wholesome me who has faith in herself. So I´m getting married to myself promising to love, honour, respect and have faith in me for the rest of my days. Yes I´ll have a fancy dinnerparty with fantastic food, desserts, drinks and dresses with flowers and music, and I´ll even buy myself a ring.

So let the planning begin...

Thoughts from the dark side...

As many of you know I was forced to grow in the last 3 years, I was forced to examine myself really closely and open each and every door I chose to keep shut because I was afraid.Each journey back to moments of love, happines, loneliness, confusion and emptiness brought with it new pains, from realising life isn´t as simple as one might think it when you´re 19 years old and high on the euphoria of being in love.Depression is for me the ugliest word of mankind it revolves around itself but also works as a spiral in which one totally gets lost. Coming up from that spiral isn´t the easiest thing since there are constant objects knocking you out or just pushing you down. It takes more than a little determination and mostly hope for a life that will feel better or just different than the grey and black smoke which you are inhaling while being in this hole that consumes all of you.There was never doubt from anyone that I didn´t love my daughters unfortunately this love also caused me so much pain and grieve. I felt as if I let them down when I let their father down by being selfish and depressed so consumed by my own hurt he hadn´t caused and I was vomiting poison around us ultimately destroying the only thing that kept me somewhat sane, my family. Oh that day I lost it all and the pain washed over me like a tsunami and I almost drowned and I was almost disappointed by the fact that I didn´t.So slowly I started gathering myself, like a jigsaw puzzle piece by piece and I saw the big picture which caused me to fall in to mourning and wanting to flee myself it´s scary to be capable of hating oneself so much and the hardest part about my whole journey was to forgive myself for being naïve and selfish.Not that I entirely blame myself for the death of my daughters family but I do keep myself responsible and that I can´t forgive. I had the world in my hands, a man that really did love me and two daughters that I adored. I screwed it up. It´s easy to seek for others to blame it on and boy did I do that. I blamed my parents for not seeing my pain when I was a kid, I blamed my grandfather for dying when I wasn´t ready to let go, I blamed my ex for almost everything except the world wars. Not wanting to admit I lived in an emotional shutdown a vacuum bubble where no emotion good or bad could reach me.That bubble burst when I realized what I lost and I devoured myself in hating people who had it all and could take care of it like a flower. Not that I am particulary good with flowers, I seem to kill them with either too little or too much nourishment, kinda like my relationships.It wasn´t easy to forgive everybody I blamed, it was the hardest part not to beat myself up for all my mistakes cause I couldn´t turn back time, the only thing I really really wanted.I allowed myself to slip into the softness of being numb, not feeling, not seeing, not hearing. I was inevitably in for a rude awakening.I woke up one day and the feeling of being beyond hope was gone I might even say that I could from the distance hear Gloria Gaynor singing I will survive. And then one day I stood tall, proud of myself and the fact that I had delt with 14 years of repressed feelings and emotions. There was a downside though. I saw how much I hated being there in that black endless tunnel and how much I enjoyed being outside where I could see the colours. I felt like a kid in a candystore and looked like one who lived there for ages.I started changing, not only on the outside but on the inside as well, I walked around like I lived in a glasshouse afraid of moving too much for I was afraid that the consequense would be being dragged back. I ignored my instincts and fell over, and did something I swore I never would for the fear of being dragged back in that misery called a relationship. I felt almost superior being so cold and cynical towards relationships and I didn´t allow myself to feel alone or left out, that would have meant a huge setback for me on my journey towards being a cold hearted bitch which is and was my ultimate goal.But I let myself slip and I regret it, when all the pink clouds dissappeared and I saw that everything was once again going to fall apart even though the optimist in me tried to calm me down by saying "just a minor bump in the road you´ll be ok". What took me by surprise was the fact how deep the hit struck. Not so much the loss of a person I didn´t even know so well but the feeling of failing once again at something struck my superior cold hearted bitch heart and opened up old wounds and now I once again have to go through the rage I feel for myself beating myself up inside screaming you fucking loser you´ll never make it, when will you get it right, when will you acctually figure this shit out, stay away from anyone and everybody that has the capacity of bringing you loss, do not gamble with emotions you always lose.So when I woke up today I felt like a huge brick layed on my chest, and all the colours had faded into something grey. I realized I missed my daughters and the sensation of waking up with Melinda crawling to my bed and beside me he layed the only man that I´ve ever loved and probably always will love in one or another way and once again the grieve I had under control struck me like a tsunami and I fell into my fathers arms like a 4 year old weaping and hoping he´d fix it.So I sat in the sun and made a decision. I think my grandmother who once was betrayed by love and never loved again said the words with me. NEVER AGAIN. I will never ever again be made a fool by anyone, I will kill just to be sure not to be killed or wounded. I will never again give place for pink fluffy clouds to come into my life and most importantly I will never again lose sight of myself. There wasn´t much left of my heart when I let myself believe I could be handled with care and not once again find myself in the darkness. When I looked at my heart today I saw that there is just enough left for me and my daughters. I might have lost the fight when it comes to relationships but I won the war in love, I have my daughters.Therefor I now want to acknowledge the fact that I will never again let myself slip and never again will I believe in fairytales.I read once that some famous person sayed "I wasn´t born a bitch, it was the men in my life that made me one" I don´t really agree even though I kinda do. It was the men in my life that forced me to see myself and I didn´t like it, therefor I was forced to shut myself in.Sometimes I think of that one morning when we all four lied there, relaxed, happy and loving each other, I think we smiled, if we didn´t my heart did, cause that´s the picture I have left of the two families I layed to rest for eternity, and each day I have to accept they´re gone.If I´d just known, how to save a life... then I would have saved my own.

24

Jag är 24 år, o firade med stil. 1 vecka innan min födlare bakade jag och flickorna en jordgubbskaka och förra söndagen så sprängde snobben banken genom att ta mig till Hong Kong för min födelsedag. Life´s good.

Trots allt detta är det tuffa tider för en drömmare, har viktiga beslut att fatta gällande mina älskade döttrar, och att inte vara egoistisk är ganska svårt. Mitt ex har på sistone visat enorm mognad och kompetens och flickorna avgudar honom, nästan till den grad att jag är lite svartsjuk. Har sett flickorna allt för lite på sistone och det känns jätte illa för nu för första gången i mitt liv kan jag säga att jag saknar som om mitt hjärta skulle torteras.

Vad som gäller mina tidigare funderingar om pessimism och cynisism, visst lever det med, men jag insåg att alla personer är olika och att jag måste fånga stunden och leva som jag lär..

Jag väljer mina vägar och mitt resesällskap, och kanske min terapeut hade rätt när han sa att jag är för rastlös. alltså lugnar jag takten. Om en månad så ser livet annorlunda ut igen då jag blir vuxen igen, förhoppningsvis så får jag fast min dietrutin igen så de övriga överlopps 15kg sku fås bort.

Men just nu, skall jag vara tacksam över vad livet gett och att jag har människor i min omgivning jag bryr mig om.

That was then... this is now

Idag började jag tänka på livet och hur det ändrar. Personlighetsmässigt alltså.
Förut var jag en helt annorlunda människa, nertrampad och sjuk. Jag såg inte skogen för träden och trodde att jag kunde rädda ett dött förhållande genom att underkasta mig själv, så var bevisligen inte fallet.

Men idag kan jag vara tacksam över min upplevelse med mitt ex.
Jag lärde mig något värdefullt om mig själv, främst det att jag klarar av ganska mycket motgångar fastän jag knakade i fogarna så överlevde jag det mörkaste året i mitt liv och städade bort gammalt skrot på samma gång, jag lärde mig leva för mig själv, så att jag mår bra.

Men det kom något annat istället, rädsla för nya förluster och rädsla för att släppa någon nära, nån som kan förstöra mitt lilla imperium jag byggt upp runt mig var jag är diktator och gör saker på MITT sätt.

Så nu är jag i ett förhållande, vilket är en positiv grej, jag tycker väldigt mycket om personen jag sällskapar med men är inte riktigt bekväm med att öppna mitt hjärta för senast jag gjorde det blev jag knivhuggen, torterad, förstörd och förkrossad, en upplevelse jag inte behöver uppleva på nytt. Visserligen är personen en annan den här gången, vår dynamik är annorlunda och att gå på tårna är inte okej hela tiden, men min fråga är, kan man någonsin älska som om man aldrig varit sårad? Kan ens hjärta någonsin överleva den misshandel mitt hjärta fått, repa sig så mycket så att man kan ge det åt någon annan för att be handled with care?
Jag är långt ifrån de tre skräckinjagande orden då allting blir hundra gånger allvarligare än nu, för övrigt kan jag säga att så är han med, detta vet jag tack vare öppen dialog.
Men ändå, kan man hela tiden vara på sina tår men ändå satsa på något man vill få och fungera?

Jag vill inte bli underskattad, kvävd, förstörd eller förnedrad igen... allting kommer med en risk.

För övrigt så är det underbart varmt i Finland, det intresserar nästan att vara på jobbet istället för på beachen men what gives... ha knappt hunnit sätta min fot på gymmet..

From damaged goods to a new improved person :)

Måst man vara rädd för att allting rasar?

Jag är en obotlig pessimist och cyniker därför måste jag nu säga att jag lever med en liten skräck hela tiden att allting skall kollapsa för att jag tror att i varje människas liv finns en del grundsaker som gör livet bra nämligen:

Familj; jag har två vackra döttrar som jag älskar och avgudar, samt en syster, en mamma och en pappa som finns där för mig då det behövs (plus i marginalen)

Boende; jag bor i en underbar lägenhet på ett underbart ställe, det enda minuset är att duschskåpet ännu också är i vardagsrummet och jag inte ännu heller släpat mig till Ikea för möbler. (men ett plus ändå)

Kärlek; jag har en man i mitt liv som jag bryr mig om och som bryr sig om mig, vi planerar framåt. (plus i marginalen igen)

Pengar; Jag har anställning hela sommaren fastän lönen är skit, men jag har även anställning ända tills årsskiftet med en mycket bättre lön som möjliggör en hel del för mig ekonomiskt sett. (Plus igen)

Hälsa; jag har gått ner massvis i vikt, fastän motivationen är på minussidan att gå ner mer så är jag frisk. (plus igen)

Alltså är alla dessa detaljer på plus nu, så pessimisten och cynikern i mig undrar vad som rasar först? Fast den lilla optimisten undrar om något måste rasa och varför jag inte njuter av situationen som den är nu då det känns som om det är medvind i nerförsbacke. Vidare undrar jag om det finns en kvot för hur mycket skit man skall vada i under en livsstid och om jag fått min beskärda del redan?

Ja, jag har jobb, jobb, jobb, mina flickor var här nyligen, dom bor hos sin pappa i sommar vilket är ganska jees. Imorgon skall jag på tjejkväll med goda vänner och på onsdag är det snobberier för hela slanten med min favorit snobb...

Life´s good! Ha en bra sommar!

You are what you eat

Dags att riva sig i kragen igen, blev lite lat i något skede och suget efter rågbrödet blev så stort att jag gav efter.. Men de senaste 4 kilona har nog farit så trögt att jag måste återgå till lchf för jag har inte tålamod till nån superlångsam "Ät allting med måtta diet". Så igår tänkte jag fine, vi skippar kolisarna meeen, gårdagen blev annars lite vrickad och jag var ganska sjuk, har ännu heller inte riktigt återhämtat mig ordentligt så får se hur mycket man överlag får i sig.

Av nån jädrans orsak kändes det som om hjärtat skulle ha haft race igår så jag beslöt mig för att sova med min pulsklocka. först gjorde jag ett fitness test med den (vilket var tämligen lätt klockan 1 på natten eftersom det innebar att ligga stilla) Resultatet var good :D
Men jag misstänker att det inte är good enough att ragga upp ♥snobben♥ (som förövrigt är mitt smeknamn åt min pojkvän) på en länk runt iddan eftersom jag troligen skulle dö, fast jag är fast besluten att till slutet av sommaren så skaa vi springa runt iddan tillsammans alltså måste jag träna som en dåre nu.

Body pumpen har börjat ge resultat, man börjar urskilja muskler under allt fett och mina bröstmuskler från min kortlivade simkarriär är där igen, inget jag saknade för jag har helt fel kroppstyp och således är dom enorma.

Men efter en natt med pulsräknare kan jag konstatera att jag förbrände 238 kalorier genom att bara sova i 7 timmar medans jag på ett body pump pass förbränner 400+ i genomsnitt.

På ett spinningpass kan man i bästa fall komma upp till 700+ alltså skall man inte räkna med sovandes mirakulösa förbränning.

Så, vi taggar vidare med första etappmålet att springa runt iddan med snobben, måst dock övertyga honom om saken först :p

Nu gott folk, bikini säsongen är här, jag utmanar er att trots sommaren leva ett hälsosamt sunt motionsfyllt liv... ;)
För övrigt så mår flickorna bra och jag mår psykiskt suveränt, dock de fysiska välbefinnande kan diskuteras eftersom jag är sjuk :( Mitt liv tog en snabb vändning då jag träffade en man som hädanefter kommer kännas som snobben i min blogg.
Det är ljuvligt att vara kär ♥♥

Kuinkas sitten kävikään...?

Hiljainen kausi selvästikin menossa kun ei jaksa/viitsi innostua bloggaamisesta ja kun mukomas ei ole edes mitään kerrottavaa... No nyt kurkistelen kaapista ulos 20kg kevyempänä ja kerron että itse kyynisyys murtui kun kuvioihin astui fiksu ja filmaattinen mieshenkilö. Emme ole kauan yhdessä tallanneet mutta tuntuu mielettömän upealta olla hänen kanssaan ja höpötellä kaikkea maan ja taivaan välillä ja ei ne suudelmatkaan liiemmin häiritse :p

Joten vaaleanpunaisessa pöhnässä ollaan ja kesä tulossa, parin viikon päästä apina ja prinsessa muuttavat isänsä luo kesän yli ja tämä äiti ihminen kirmaa kesälaitumelle ihastuksena kanssa...

Joten kesäkuuta odotellessa ♥

Muksaa kesää kaikille jotka tänne blogiini joskus harhautuu!!!

show off

Tähän ollaan nyt tultu ja matka jatkunee... :D

Här är nu lite bildbevis på vägen hittills, o jag taggar vidare...

picture 1: This is where I started at

picture 2&3: -10kg

picture 4 & 5: -15kg and those bloody first goal pants fit, mind the bulging tummy I just ate :S and the trousers might be a little tight still :p

1

2&345

And the dream lives on...

Long time no write... De ha varit busy, busy times på sistone...
Men nu tänkte jag uppdatera mig...

Men först skall jag ropa "Hurraa" för -15kg är faktum sen nyår :D

I min kalender står det på 1.1.2009, "Time for empowerment", empowerment är annars också en tes jag är övertygad om, men jag arbetar för det.

Men till stor hjälp är naturligtvis, mitt gym var man kan tagga 100 pass i veckan om man vill, men jag vill inte så jag taggar 1 pass/dag... Däribland body pump som är min kärlek eller gymstick som är svinkul det med...

Vidare är vårt nya hem färdigt och flytten sker snart, dvs jag borde packa, men vem orkar seriöst?

oisko jo kerrottavaa...

Hellou,

Long time no write...

yksi syy voisi olla että elämäni on suhteellisen tylsää ja kulkee normaalisti eteenpäin ilman sen kummempia töyssyjä... mutta kerrotaanpa jotain.

Olen ollut viikon etelä-Lapissa tarkalleen ottaen Rovaniemellä, siellä ei edes ollut kylmä mutta matkan varrella käytiin Kemin lumilinnassa joka oli minulle pienimuotoinen pettymys, siellä oli kylmää...
Draamalta ei selvitty kun minä "hurjapää" eksyin metsään kun tarposin lumikengillä siellä, onneksi löysin tieni ulos koska en istu metsässä kirjoittamassa tätä.

Kiloja on muuten menetetty vajaa 14, eli ihan kivasti menee, tosin ruisleipää teki niin hirveesti mieli että sorruin ja rangaistukseksi sain kovan vatsasäryn, joten tuskin huominen punnituspäivä tuo kesää vielä, tai ehtiihän sitä vielä reenata kovalla vauhdilla tänään, jos jaksaa.

Tytötkin on valloittavan ihania, Nathalie on vaan saanut uuden yöllisen harrastuksen jota ilman oltaisiin pärjätty erinomaisesti. Heräsin klo 3 yöllä pari yötä sitten Nathalieen kiljuntaan, hänen sänky oli tyhjä ja hän seisoi keittiössä huutaen purukumin perään, kun nostin hänet syliin hän nukkus, joten sain ensimmäisen kerran tavata unissakävelijän, ja se oli oma tyttäreni.

Huomenna meen työhaastatteluun ja toivottavasti saisin työhaastattelupyyntöjä lisää koska kesä on haaveiluasteikolla upean upea. Saan viettää sinkkukesää sielujen kyllyydestä koska eksä ja mä vaihdetaan rooleja kesäksi ja tytöt asuu väliaikaisesti hänen kanssa, aion treenata ja käydä jokilaivalla ja tehdä kaikenlaista mielekästä...

Melindakin on oppinut uuden taidon, hän osaa sanoa ärrän, joka tulee esille sillä tavalla että hän korrostaa kaikkien sanojen ärriä ja välillä hän murrisee :D

Melindalla näyttäisi myös olevan jonkinverran matikkapäätä koska simppelit laskut onnistuu helposti ja kun kehuin ja sanoin että minä en ole mikä matikkanero niin Melinda sanoi:
- Ei se mitään äiti, mä voin opettaa sinua...

Juu en mä niiin huono kuitenkaan ole... :lol:

Don´t stop me now, I´m having such a good time...

...I´m out of control, I´m gonna go go go ooh explode, I´m burning through the sky yeah two hundred degrees that´s why they call me mr fahrenheit I´m travelling at the speed of sound...

Idag sprängde jag banken, -10 kg!!! Wuhuu första etappen nådd, fy attan så det känns bra!!!
Igår var jag först och lekte about 2 timmar med Wii:n, sen traskade jag halft springades halt promenerande till boxbiccen var Po-po-po-pokerface fastnade i mitt huvud (usch inte alls min typ av låt). Sen kom min goda vän Mikaela hit för hon påstod sig vara ett gråtande barn som aldrig fått ett tv-spel så vi spelade Wii sports och Wii Fit en stund, såg troligen ut som små idioter då vi bowlade :) (Aningen trist att bowla elektroniskt måst jag säga).. Sen testade vi vår Body age på Wii sports och blev båda glada pensionärer :/

Nu sitter jag och lyssnar på Queen - Don´t stop me now och känner mig som en fjäder, okej överdrift gånger hundra men oujee etapp 1 nådd. Jag skall definitivt fara ut idag igen, tagga en rejäl länk då staminan börjar öka, igår sprang jag (joggade) 2km utan att känna mig död, och jag hatar att jogga... Jag är så nöjd och ja, jag tänker för tillfället bryta jantelagen och säga att jag är stolt över mig själv, och om jag ska låsas in gör det på ett gym :D


För övrigt så ska jag idag skriva färdigt mitt skolarbete, tvätta lite byk och vänta mina döttrar hem.. Känna mig stor som ett hus och dunka mig själv i ryggen och vara sliskigt nöjd över hur duktig jag varit.

Förra veckan så var Nathalie lite ledsen en dag som jag lämnade henne på dagis, och som en mamma bör fick jag lite illa och vara så jag höll flickorna hemma en dag, vilket jag hastigt ångrade då Nathalie beslöt sig för att göra en manikyr åt sig själv med hjälp av mitt bruna nagellack, någon som vet hur nagellack lossnar från kläder?

Jeps men nu ska jag gå och mysa i mitt sliskiga lyckorus tillsammans med min fil och mina frusna bär... I´m a racing car on my way to Mars like Lady Godiva, I´m gonna go go, there´s no stopping mee...

Vad man inte gör för att slippa skriva skolarbeten...

Alltså bloggar man... :D

Jag ser framemot en ledig helg, flickorna far till sin pappa ikväll och jag skall se på filmer och göra skolarbeten för att jag måste men framförallt så skall jag sova, sova, sova.
Trots att min hosta ännu sitter segt så ska jag absolut tagga lite motion med, dra ut med stavarna till Impivaara och simma åtminstone en dag. Yoga och bicbox ska jag även fixa mig på, så att min en veckas latande i sjukbädden inte kommer tillbaks som onödiga kilon, det är en lång väg kvar till mål.
Ja, jag skall även svara på hur jag avverkat 9,5kg på 7 veckor. Vilket kan bli svårt för det är en lååååång historia.

Jag har diagnostiserad BED, en ätstörning som orsakar övervikt, efter intensiv terapi och en julklapp av mina föräldrar beslöt jag att försöka åtgärda problemet, julklappen var en Wii Fit.
Så jag måste tänka genom mina rutiner, vad gör jag åt skogen och vad är det svåraste med mina otaliga bantningsförsök. Jo, jag tröttnar på att äta sallad och gå hungrig, köper choklad och så sitter vi där sen igen. Nu dammade jag av kläder som inte gått på mig på en evighet i olika storleksklasser varav minsta är storlek 38. Läste in mig på ämnet på internet, vad vissa gör och andra gör. Sen genomled jag två hela dagar med nutrilett soppor (smaken är vidrig, så jag rekommenderar dem inte). Men jag fastnade för GI dieten. Jag har basically enbart eliminerat potatis, pasta, ris, spannmål, sötsaker och majs från min diet och äter nötter, kött, fisk, ostar, feta yoghurtar & filer och 1 kg grönsaker varje dag. På så vis blir jag inte hungrig direkt, mitt kalori intag har minskat drastiskt och det har inte ens varit svårt. I butiken tittar jag på godis och glass men egentligen vill jag inte ens ha dem så tillsvidare har dom blivit i hyllan. Jag har till och med godis kvar hemma från Nathalies 2 års kalas.
Motionen som egentligen var den biten som jag trodde skulle vara svårast har också varit lättfixad. Jag började med Wii Fit spelet o jisses sån dålig kondis jag hade, sen började jag på mina lediga dagar traska med stavar till simhallen som är ca 3km från mitt alltså en 6km promenad alltsomallt. I simhallen simmar jag 1-2km. När flickorna sover så gör jag muskelövningar och stepövningar på Wii:n. På skolans gym ränner jag på crosstrainern och gör muskelövningar, och på ett annat gym så går jag på timmar. Hemma dansar vi med flickorna, vilket är apkul enligt dem. Istället för hissen tar jag trapporna, istället för bussen så går jag.

Att 10kg runnit av mig är något jag är ganska stolt över, visserligen har jag kilon kvar att göra mig av med, varför jag beslöt mig för att nu greja det här vet jag inte och varför jag lyckas vet jag inte heller, men jag tar ingen stress, sakta men säkert och det är ju roligt också.

När vi flyttar skall jag ta medlemskap på ett närliggande gym som har barnvakt där, dyrt ställe men det blir värt det, först trodde jag att jag sku vara som en elefant i glashus men relativt fort stiger kondisen när den varit så kass från förut.

Så förhoppningsvis ser jag framemot en smalare sommar, visserligen har hjärnan inte hunnit med ännu så jag tror inte riktigt mina egna ögon, visserligen har jeansen blivit lösare och ansiktet lite smalare så jag tänker fortsätta och se vart vägen bär. Nästa projekt stundar under vårens gång, ge upp mitt nikotinförbruk och bli en sund och hälsosam person.

Melinda har dock varit lite rädd för det att mamma ska krympa eller bli mindre för när hon undrade varför jag inte åt pasta så berättade jag att mamma skall bli lite mindre varav Melinda började gråta o sa: Men mamma om du blir liten igen så kan du int vara vår mamma och jag vill att du ska vara Melindas och Nathalies mamma.

Sådärja, de va den historien... jag taggar vidare för word dokumentet i nedre balken skrattar hotfullt åt mig... -Hjälp-

By request

Tänään siskoni huomautti siitä etten ollut kirjoittanut blogiin pitkään aikaan, noh sanotaanko näin, kiirrettä on pitänyt.

Mutta syntisen pitkän ajan aikana olen:

- Loppuunvienyt työharjoittelu projektin hyvin lopputuloksin.
- Laihtunut 9,5kg !!!
- Valinnut kaakeleita sun muuta ja kämppä on ihan karmeen näköinen nyt.
- Sairastellut :( Kuten on Nathaliekin, ja eksäni vietti jopa yhden yön sohvallamme apuna.

Vielä pitäisi:

- Soittaa vuokranantajalle ja irtisanoa vuokrasoppari (ja jostakin ihmeen syystä mua pelottaa tämä)
- Pakata...
- Käydä Lapissa...

Joten juu, tällä hetkellä olemme suhteellisen terveitä, mitäs nyt ne pari ruuvia löysällä :p
Mä kuuntelen musiikkia koko ajan ja löydän uusia ihania juttuja kanss... Mutta yritän laittaa kuvia kun kirjoitus inspis taas iskee... ;)