Muuttokuume

Mä oon asunut suurimman osan elämästäni samassa omakotitalossa Tammisaaressa, josta perheeni muutti rivariin vuonna 2003, ja näin ollen asuin rivarissa 1½ vuotta, välillä ajan vanhan kotitaloni ohi, mutta haikeus ei iske, muistot on mulla sydämessä minne ikinä menenkin. Muutin yhteen eksäni kanssa kaksioon Tammisaaressa heti ylioppilas lakin saatuani ja sieltä matka jatkui Turkuun, koska Melinda syntyi noin 9kk sen muuton jälkeen niin muutimme isompaan ja siellä asuimme yhdessä vajaa 2 vuotta ennenkuin laitettiin lusikat jakoon ja muutin tyttöjen kanssa kolmioon kaupungin ulkopuolelle. Ja nyt kaipaan muutosta taas, haluan kaupunkiin, en jaksa bussien kanssa sumplimista koko ajan, en vaan jaksa. Joten olen alkanut pläräilemään vuokrattavana ilmoja, samaan aikaan mulla on iskenyt hirveä muutosvimma yleensäkin, haaveilen siitä että saan kaikki rojut pois nurkista, ja uutta tilalle, en halua mitään isoa asuntoa, kaksio riittäisi tämä 79m2 on liian iso, en saa siitä otetta, haluan kaksion joka on raikas mutta kompakti, paikka joka olisi moderni ja tarpeeksi iso mulle ja tytöille. Ärsyttävää kun kaikki asunnot jotka kelpuuttaisin menee nenän alta ja ne joihin ehtisin vielä niin näyttö on vasta lokakuun puolella ja muutto venyy joulukuulle. Olen myös miettinyt äitini asuntoa, Äidilläni on 51m2 kaksio aurajoen rannassa, kävelyetäisyydellä kaupungista, remppakohde mutta mietin, mahduttaisko me sinne tyttöjen kanssa? Vuokra olisi mitäänsanomaton ja remppaus olisi varmaan mahdollista, niin lähelle omaa kotia en ole vielä päässyt ikinä, tosin sekin aika koittanee jossain vaiheessa.

Mä haluun muuttaa nyt nyt nyt...

Eksäkin on taas ilmaantunut, oli kuukauden harharetkellä kavereidensa kanssa ameriikoissa, hän haki tytöt eilen ja toi tänä iltana kotiin hakeakseen heidät huomenna tarhasta taas... No mä saan vapaa aikaa, aattelin mennä jumppaan (juu luitte oikein, j u m p p a a n )

Nyt varmaan pitäis mennä nukkumaan...

Eilen vähän kokeilin uutta meikkikikkaa...

Ja näin nättejä oltiin systerin kanssa
viime viikonloppuna :p

and then there was more death

På sistone har min bloggtext saknat den lättsinnighet jag ursprungligen skapade den för, men idag skedde något som den framväxande samhällspedagogen samt mamman i mig inte kan ignorera.
Idag dog 10 oskyldiga människor i ett skottdrama i en yrkeshögskola i Kauhajoki, Finland, inte ens ett år sedan den hemska skolmassakern i Jokela i november 2007 då 8 oskyldiga miste sitt liv. Vart är mitt hemland på väg? Vad har hänt åt de unga, vansinnesdåd en efter en, knivhuggningar, skolskjutningar, vi lever i vilda västern och varför?
Vågar man mera som förälder låta sina barn gå till skolan, eller behöver man fundera om. Vågar jag bli samhällspedagog?
I Finland lyftes vapenlagarna fram, snälla nån är det just det vi skall fokusera oss på just nu? Vapenlagarna betyder ingenting om en ung vill skada, det finns köksknivar, egengjorda bomber och vapen på svarta marknaden, skada kan de nog.
Hur skulle det vara med en titt mellan öronen på de unga? I Åbo arbetar enbart en skolkurator på 4-5 skolor dvs han har inte resurser att nå alla, han har inte tid att ha ett utvecklingssamtal med de unga på hans skolor, VI BEHÖVER MERA SKOLKURATORER!!!!
Vi föräldrar måste ta hand om våra barn, ge dem trygghet, uppmuntran, gränser och tillit, vi måste kunna medge när vårt barn inte mår bra vi måste reagera tidigare som ett samhälle på dessa rop på hjälp.

I detta fall har polisen kritiserats, eftersom gärningsmannen blev inkallad för förhör igår gällande filmerna han postat på youtube, snacka inte bullshit, klart att polisen inte kunde arrestera honom, han hade inget gjort då ännu, dessvärre misstänker jag att detta förhör gjort gärningsmannen rädd för att hans vapen skulle tas ifrån honom så han slog till idag, kanske han hade tänkt vänta tills årsdagen för Jokela, vem vet.
Det vi säkert vet är att det måste ha slagit slint för den 22 åriga gärningsmannen och 10 oskyldiga människor miste sitt liv som en följd av det.
Jag skyller på vår regering, vi behöver större satsning på mentalvården, förebyggande mental- och ungdomsvård, vi behöver veta att våra unga får hjälp i tid. O lyft nu fan annamma lönerna för dessa arbetare, vi börjar ju snart ha livet som insats.

Så ikväll tände jag igen ljus, 10 stycken för alla de oskyldiga som miste livet, mina tankar går ut till deras familjer och vänner samt till gärningsmannens familj, de miste även en av de sina idag.





Vaikka alunperin ajattelinkin että blogini olisi tarkoitettu elämän helpoille asioille, niin kuolema on asia josta on myös tärkeää puhua. Eilen yksi tuttava löydettiin kuolleena merestä, ja tänään 10 viatonta henkeä menetettiin koska mielivaltainen nuori mies avasi tulen ammattikorkeakoulussa Kauhajoella vajaa vuosi Jokelan koulusurmien jälkeen jossa 8 viatonta menetti henkensä. Voimme siis kyseenalaistaa turvallisuutemme, kesän aikana olemme saanneet lukea erilaisista puukotuksista ja muusta väkivallasta. Mitä nuoria oikein vaivaa?

Itse äitinä ja tulevana yhteisöpedagogina pelottaa, uskallanko antaa lasteni mennä kouluun, uskallanko minä olla töissä nuorten kanssa? Ja miksi näin tapahtuu?

Tapahtuma on kirvoittanut keskustelua aselakista, mikä on mun mielestä toisarvoinen keskusteluaihe, jos joku haluaa toista satuttaa niin mikään aseenkantolupa ei sitä estä. Enemmänkin toivoisin että huomio kiinnitettäisiin ehkäisevään hoitoon ja mielenterveyspalveluihin. Me vanhemmat, meidän pitäisi muuttaa asennettamme lapsiamme kohtaan, emme ole heidän kavereita vaan kasvattajia, antakaamme lapsillemme rakkautta, huomiota, kannustusta, rajoja ja itseluottamusta, näin kasvatamme heistä fiksuja aikuisia jotka eivät ala ampumaan koulukavereitansa.
Turussa ruotsinkielisiä kouluja on 4-5 (2 ala-astetta, ylä-aste, lukio, amis) näissä kaikissa on sama kuraattori, eli hänellä ei ole resursseja keskustella jokaisen nuoren kanssa, mikä mielestäni olisi sopivaa, keskustelu jokaisen kanssa ainakin kerran vuodessa, TARVITSEMME LISÄÄ KOULUKURAATTOREJA!!!!!

Tapahtumien yhteydessä on myös nostettu esille poliisin toiminta koska tekijä oli eilen kuulusteluissa youtube pätkän takia, eihän häntä voitu pidättää koska rikosta ei ollut tapahtunut, luulen tosin että kuulustelu laukaisi ampumavälikohtauksen, epäilen itse että teko oli määrä toteuttaa Jokelan vuosipäivänä mutta pelko siitä että ase takavarikoidaan sai tekijän siirtymään tekoihin jo.

Sytytin tänään 10 kynttilää viattomien uhrien kunniaksi, ajatukseni menevät uhrien ystäville ja omaisille kuin myös tekijän omaisille, hekin menettivät yhden heistä.

Rauhaa ja rakkautta kaikille ♥ Fred och kärlek åt er alla

Vem kan dö?

En händelse som började ockupera min tanke på fredagen har skett, en kille, ett år äldre än jag, som studerar i samma skola som jag på en annan linje, i en annan stad försvann den 9 september.
Idag hittades han död i havet i Vasa.
Så varför bryr jag mig? Människor dör hela tiden.
Jag visste vem han var, kände är att överdriva, han var i min skolas styrelse, jag spenderade en helg i sällskap med honom och flere andra på en tutorutbildning i maj, så jag har pratat med honom.
Ändå var det något som jag tyckte om i honom, troligen hans roliga presentation om hur det är att vara utbytesstuderande, hans engelska var superb och det var något sympatiskt sprudlande över honom, en kille med glimten i ögat helt enkelt.

Idag fick vi alltså sorgebud via e-post, flaggan hissades i halvstång och jag stannade upp för att tänka, livet är kort, ibland tas det ifrån en allt för fort, man måste ta vara på var dag, se till att man kommer ihåg att älska och förlåta för det är något vi alla vill överallt i världen förstod jag på en mångkulturalistisk sammankomst, fred och kärlek för oss vidare.

Mina tankar går ut till familjen som förlorat en av sina, mina tankar går ut till alla dem som kände den avlidne bättre.
Ikväll tände jag ett ljus, för enligt en tradition i nån kultur, minns inte vilken så behöver själen ljus för att hitta vägen fram, trots att jag inte är religiös av mig så tycker jag tanken är fin.

Vem kan dö?
Bara sluta att finnas till
Om man lämnat ett spår
i någons liv.
-Nordman

Vilken tur eller hur att vi föddes till kultur?

För en gångs skull så tänker jag dra in politik i min blogg, för det är även ett dolt intresse jag har.
Så först vill jag påminna om att rösta i kommunalvalet!!! Sen vill jag fortsätta med att berätta att studerandekåren Novium vid yrkeshögskolan Novia tog mitt förslag om ett utskott för studerande föräldrar på allvar o rekrytering pågår till detta utskott. Härligt att få påverka.
Har även skrivit ett surt mail åt Jyrki Katainen om beskattningspolitiken i samband med boendeförälder och distansföräldern, för distansföräldern får skattelättnader men inte boende föräldern, vilket är O R Ä T T V I S T ! ! ! Jag vågar påstå att jag betalar mer underhåll för mina barn än vad mitt ex gör (fastän han betalar helt hyfsat) men anser att skattelättnaden skall komma åt båda föräldrarna eller slopas helt.
På lördagen tog jag del i en ytterst intressant debatt gällande ensamstående föräldrar och var "glad" att märka att jag definitivt inte är ensam om att känna att man inte räcker till alltid men jag tror att jag har enorma resurser i mig själv och det faktum att jag använder min hjärna, allt som oftast. Fastän jag började dagen med att tro att det var torsdag och var ytterst förvånad när resten av mina klasskamrater inte dök upp på utsatt tid vid utsatt plats fastän det var jag som var ett dygn i förväg - daaa!

Men över till mina politiska tankar, jag är förbluffad över att det finns politiker som strävar att komma in i kommunfullmäktige som anser att holocausten aldrig skedde!!! Ursäkta mig, men nu tänker jag använda ordet PUCKO, pucko, PUCKO! Jag besökte Auschwitz, Auscwitz-Birkenau, Sachsenhausen och Ravensbrück våren 2003 och kan med största allvar säga, det var verkligt, MYCKET verkligt. För övrigt anser jag också att all rasism borde slopas från politiska teser, vad vinner man på en högerextremistisk tes som mest förargar andra och får en att vilja skrika över hur intvinnade kortsynta blådårar denna värld bär. Okej det var kanske aningen kortsynt av mig att kalla dem blådårar, men jag anser att det inte är politiskt korrekt att blanda in rasism i politik, eller i något annat heller för den delen, om det känns att man vill slippa sina fördomar så rekommenderar jag varmt besök till ett levande bibliotek var man kan låna sin fördom, eller kanske en attityd förändring genom att resa till ett land var man själv är minoritetsbefolkning. Man kan vara stolt över sin kultur, men man skall aldrig trasha ner på en annan, för då blir Malin sur!!!!



Muistakaa äänestää kunnallisvaaleissa!!!

Fotona: Lustiga skrivfel jag fann på Cypern.
Kuvat: Hassuja kirjoitusvirheitä joita löysin Kyproksella

Pikkusisko

Minulla on pikkusisko, hän on minua 4 vuotta nuorempi. Lapsena pidin häntä pääsääntöisesti rasittavana penskana. Mutta nyt, hän on jo aikuinen, opiskelija, fiksu ja mukava henkilö ja kaunis kuin mikä, hänen seurassa viihtyy vaikka olemmekin kovin erilaisia, mutta jotenkin se tieto että tiedämme toistemme elämän vaiheet ja historiat ja että välitämme toisistamme saa ainakin minut tuntemaan yhteenkuuluvuutta hänen kanssa, ja olen ylpeä hänestä.

Sydämeeni sattuu nyt, siskoni kertoi eilen että hän on eronnut poikaystävästään ja siskooni sattuu, sattuu niin pirusti. Ja vaikka en haluaisi sitä niin omat muistot omasta kivusta ja surusta muistuu mieleen ja se että tunnen avuttomuutta, siskoni on monta sata kilsaa luotani en voi mennä halamaan häntä enkä kertoa että välitän muuta kuin puhelimen välityksellä.

Onneksi sain järjestettyy lapsenvahdin viikonlopulle ja lähden perjantaina siskoni luokse, halamaan lujaa ja kertomaan että kyllä ne asiat järjestyy ja että hän on minulle todella todella rakas.Kuvassa meidän perheen pikkusisko eli Nathalie, taisi olla aika suuttunut mulle jostakin, mutta näin pahalta mustakin tuntuu juuri nyt.
Vi tänker hela familjen på dig "mosse" ♥♥

Who´s feeling lucky?

Ja täällä taas juoruilemassa...
Sairastuminen on hyvää liikuntaa, vatsalihakset niin hellinä kaiken yskimisen jälkeen ettei tee mieli yskiä enää ollenkaan. Kouluun menin taas tänään, ja oon pihalla kuin lumiukko kursseissa, jossain vaiheessa pitää siis selvittää mitä tapahtuu ja milloin.
Ääni on ihan kähee, kuullostan ihan vanhukselta ja se mikä huolestuttaa on lauantaina pidettävä esitelmä yhteishuoltajien liiton puolesta Espoossa, ja mun ääni on tälläinen *kräh kräh*

Huomenna on keltanokka bileet, tutorina niin mun kuuluu ottaa niihin osaa, ihana serkkuni ja Nathalien kummitäti tuli eilen tänne ja hoitaa tyttöjä huomenna että mä pääsen keikkumaan mintunvihreessä kammotuksessani kaupungille.

Mistä tuli mieleen, mun tyhmä etusormen kynsi on katkennut, mutta tänään löysin neliapilan, onkohan mulla onnea rakkaudessa vaiko rahassa, hirvittää myöntää että mielummin otan rahat kuin rakkauden juuri nyt, shoppailu kun on mielekkäämpää kuin deittailu, varsinkin jos kyseessä on joku urpo joita tunnun vetävän luokseni kuin sokeri kärpäsiä...


Ja lopuksi makee vinkki: Fazerin uusi omar suklaa, et taatusti vedä koko plattaa kun se on niin makeeta.

















Omarchoklad om du vill ha något väääldigt sött!

*köh köh köh*

Jag hatar att vara sjuk, något jag sportat med under det senaste året otaliga gånger främst bihåleinflammation, så det var inte med glädje jag sökte mig till hvc för en till antibiotika kur, nu hostar jag såååå in i norden, så jag tror jag storknar.
Flickorna har återgått till dagis idag, dessvärre har Melindas bästis hunnit byta dagis under vår Cypern vistelse och springmasken har hittat sin väg till dagiset *usch*.
Så när jag nu en gång satt på hvc så passade jag på att studera in mig på denna ökända parasit och beslöt att inte en chans att den får boplats i vårt hem inte. För övrigt så har en till gelnagel brustit, den övelevde till 6 dagars ålder, o jag försöker desperat komma på hur jag skall fixa nya åt mig, finns det nån snabbkurs man kan gå "Hur laga gel/akrylnaglar åt sig själv".

Idag laga jag vispgröt som blev sådär måttligt bra, löst o soppigt, jag stuvade in den i kylskåpet o önskar att den stelnar tills imorgon.

Övrigt kan jag rapportera att vi fått en ny kran, vår gamla termostat kran svek oss och skållade hela familjen med att vägra kallt/svalt/ljummet vatten, mysigt att duscha minst sagt.

Men nu avslutar jag med en bild som jag tog i juli 2008 från vår stugas veranda... snart e de höst o dags för ylletröjor, ljus och mys, eftersom mina föräldrar båda läser min blogg så säger jag riktigt tyst att jag har 2 stycken ljuuuvliga ylletröjor på väg från halens... så jag inte blir sjuk nå mer, of course ;)

Mä inhoan olla kipee, yskittää niin että keuhkot meinaa ottaa lähtöpassit ruumiista joten matka vei arvauskeskuseen, tosin onnistuin arvaamaan itsekin mikä mua vaivas, hemmetin poskiontelot - taas. Antibioottia nassuun vaan ja kait se siitä. Harmi vaan että mun pitäis soittaa yks virallinen puhelu vielä tänään mutta yskittää kahta kauheammin kun puhun, eli jätän pakon edessä huomiseksi jolloin toivottavasti yskäkin on hellittänyt.
Tytöt palas tänään tarhaan, huomatakseemme että Melindan bestis on vaihtanut tarhaa ja kihomato on löytänyt tiensä tarhaan, olen nyt tutkinut mikä se kihomato on ja sitä en kotiini halua vaikka mikä olisi.

Mutta nyt tärisen ihan kuumeesta, eli taidan mennä maate... kuva yllä on ahvenanmaan mökiltämme heinäkuusta 2008.

Yearbook yourself

Törmäsin perhiksellä ketjuun joka esitteli
sivuston jossa voi tehdä jenkkiversio koulukuvia itsestään aina vuodesta 1950-2000 ajan väliltä.... Mä ja tytöt ollaan tosi nättejä *hahaha*

Jag stötte på en tråd på ett familjeforum som tipsade om en sida var man kan se hur man skulle ha sett ut i en amerikansk skolbok ända från år 1950-2000... så jag måste testa, jag o flickorna ser inte kloka ut...

Yearbook yourself

Mostly pictures

Kyproksella innostuin valokuvamaan asioita, ja laitan kuvia nyt tänne...
Ollaan tyttöjen kanssa siivottu koko päivä, pyykkikone laulaa..
Ajattelin mennä leikkipuistoon tänään, mutta tää siivous urakka taitaa venyä kun ei jaksais koko ajan puunata vaan välillä pitää tehdä jotain muuta.
Nyt Nathalie nukkuu ja Melinda leikkii olkkarissa niinpä imurointi ei tuu kyseseen...

Illalla siivoon sitt kesävaatteet pois :(

Mutta nyt kuvia, jotka ovat aika hyviä vaikka itse sanonkin :D

Halaren - de e ju ack så sexigt

Igår var det Back to school party på Club Marilyn i Åbo. När jag far på krog så brukar jag i allmänhet sätta på en snygg top, snygga byxor, snygga accessoarer, sminka mig lite bättre o fram för allt använda högklackat.
Men eftersom det var en skolfest och det hette att man antingen skall komma i halare eller i en schoolgirl/boy uniform. Eftersom jag inte orkade söka efter passande kläder till en uniform så tog jag the easy way out, jag sydde fast alla märken jag försummat att sy fast (inte lätt med mina naglar skall jag tala om för er).. o for i min mintgröna halare o en lila skjorta och mina superstars... (sexigt värre)...
På krogen fanns en sugardaddy som troligen trodde att jag var en självförtroendelös stackare, han bjöd mig på margaritas. Jag stack från krogen ensam utan att ha dela ut mitt telefonnummer för de e bara jobbigt att bli av med dem sen...
Ett minus för kvällen är att min inte ens en vecka gammal gelnagel brast på mitten... jag kände mig stympad, men fattig som man är så limmade jag på den idag o beslöt att kanske akrylnaglar passar mig bättre...eller vad vet jag.

Mina döttrar kommer hem om ca en timme, jag återvände just hem från ett mördande träningspass som jag beslöt ta helt extempore, nämligen en terrängcykel länk på 12km, mycket nöjd.
Imorgon om de e fint väder så för jag flickorna till lekparken så jag inte syndar med kreditkorten nå mer...


men nu avslutar jag med en bild av min horribla halare som jag älskar ändå :)

Lomamuistelmia

Oltiin tyttärieni kanssa kaksi viikkoa Kyproksella juuri, äitini asuu siellä ja tehtailee viinejä miehensä kanssa, nautittiin tyttöjen kanssa kaksi viikkoa ihanan huolettomasti auringosta, rannasta, shoppailusta, jäätelöstä, ja siitä että minäkin sain lötkötellä ihan vapaasti...

Mutta kuvat kertovat enemmän kuin sanat....

A beginning...

Suomeksi eka...
Noniin päätin aloittaa uuden blogin koska vanha ei sopinut enää mielialaani ja teksti siellä oli kovin maseentunutta...Esittelen siis itseni nyt... Olen 23 vuotias nuori nainen, rakastan vaatteita, koruja, laukkuja, kenkiä ja ties mitä muuta kaunista kunhan siihen kuuluu shoppailu, olen himoshoppaaja..
Opiskelen yhteisöpedagogiksi ammattikorkeakoulussa. Perheeseeni kuuluu minun kaksi tytärtä, Melinda joka syntyi 29.4.2005 joka on mun murehtija, huolehtiva, äidillinen prinsessa joka saa jopa minut rauhoittumaan, esimerkiksi olimme kaupungilla ja odotettiin bussia kun alkoi sataa ja harmittelin sitä niin Melinda sanoi; "Äiti, onneks ei kuiteskaan tuu lunta".. Ja lisäksi perheeseemme kuuluu Nathalie joka syntyi 6.1.2007 joka on mun rasavilli blondi apina kuten hän sen itse sanoo "Tli on pieni blondi apina"... Olen ollut sinkkuna nyt 1½v, erosin tyttöjen isästä koska hän petti, end of story. Minulla on myös pikkusisko joka opiskelee sosionomiksi Vaasassa. Isä joka asuu Tammisaaressa sekä äiti joka asuu Kyproksella isäpuoleni kanssa.
Syy miksi olen valinnut tehdä blogistani kaksikielisen on se että välillä tuntuu että ajatukset kulkee paremmin ruotsiksi, välillä suomeksi, molemmat kielet ovat osa identiteettiäni, ja sitä aion juuri näyttää täällä... Kuka onkaan tämä äiti ihminen... :p

Ja o samma på svenska... Jag valde alltså att skapa en ny blogg, delvis för att texten i den gamla var så deprimerat o det är inte vem jag är mer. Jag är alltså 23 år gammal, studerar till samhällspedagog på en yrkeshögskola. Jag är galen i vackra saker, skor, kläder, väskor...allt så länge det inkluderar shopping, jag är en shopaholic...
I min familj ingår förutom mig själv min dotter Melinda som föddes 29.4.2005, hon är min moderliga, oroande prinsessa. Hon kan lugna ner mig med t.ex en gång när vi var på stan o väntade på bussen så började det ösregna, jag beklagade detta och Melinda sa; "Men mamma vilken tur att det inte snöar". Förutom mig och Melinda så tillhör även Nathalie född 6.1.2007 familjen, hon är min galna lilla blonda apa vilket hon själv medger till. Jag har varit singel ca 1½år, jag separerade från flickornas pappa pga hans otrohet o that´s that.
Jag har även en lillasyster som studerar till socionom i Vasa, en pappa som bor i Ekenäs och en mamma som bor på Cypern med min styvfar.. Orsaken varför jag valt att skapa en tvåspråkig blogg är att ibland flyter tanken på finska ibland på svenska och det tillhör min identitet just den identiteten som jag tänkt berätta om här, så håll i hatten... nu kör vi :)