Jag är 24 år, o firade med stil. 1 vecka innan min födlare bakade jag och flickorna en jordgubbskaka och förra söndagen så sprängde snobben banken genom att ta mig till Hong Kong för min födelsedag. Life´s good.
Trots allt detta är det tuffa tider för en drömmare, har viktiga beslut att fatta gällande mina älskade döttrar, och att inte vara egoistisk är ganska svårt. Mitt ex har på sistone visat enorm mognad och kompetens och flickorna avgudar honom, nästan till den grad att jag är lite svartsjuk. Har sett flickorna allt för lite på sistone och det känns jätte illa för nu för första gången i mitt liv kan jag säga att jag saknar som om mitt hjärta skulle torteras.
Vad som gäller mina tidigare funderingar om pessimism och cynisism, visst lever det med, men jag insåg att alla personer är olika och att jag måste fånga stunden och leva som jag lär..
Jag väljer mina vägar och mitt resesällskap, och kanske min terapeut hade rätt när han sa att jag är för rastlös. alltså lugnar jag takten. Om en månad så ser livet annorlunda ut igen då jag blir vuxen igen, förhoppningsvis så får jag fast min dietrutin igen så de övriga överlopps 15kg sku fås bort.
Men just nu, skall jag vara tacksam över vad livet gett och att jag har människor i min omgivning jag bryr mig om.
