Jag är ett pussel

Det insåg jag för en tid sedan att jag är ett pussel. Då jag separerade för 1½ år sedan så gick jag sönder och alla mina bitar splittrades hit och dit, fastän jag inte ens var hel då. Så nu under de senaste året har jag jagat mina bitar för att pussla ihop mig själv. Jag har hittat de flesta bitarna, en bit saknas ännu, före de så är jag inte redo att stiga ut i världen och motta alla besvikelser och glädjen som väntar mig, fastän jag hur skulle vilja, att hitta den sista biten kommer vara det svåraste för den tappade jag bort för flere år sedan och jag vet inte var jag skall leta, men jag har hjälp.

Idag var jag och flickorna ute en stund, efter det hade vi picknick på vardagsrumsgolvet, vi är trötta på varann, på vädret och brist på stimuli. Tack o lov så e de måndag imorgon.